Den senaste tiden har jag slagits hårt av att verkligheten inte är som jag trodde den var. Eller i alla fall inte en del av verkligheten. Hur som helst. Jag förundras över hur en del människor bara kan vända ryggen åt andra människor. Hur någon bara kan sluta bry sig och helt plötsligt så betyder det som varit inte ett smack. Det sårar mig för jag värdesätter människorna i mitt liv men tyvärr gör inte alla det.

Okej, människor kan komma ifrån varandra och det är inte alltid något som varit fel, det är bara livet gång men när det sker på fel sätt är det inte lätt att hantera. Jag tycker det är så dåligt att börja bete sig som man är ett litet barn. Att bara skylla på andra och börja tala i tungor och fåna sig. Säg det du menar i ord som jag förstår. Linda inte in det och göm det inte i andra ord. Säg vad du menar för fanken! Väx upp!

Det är två i ett bråk, i en relation, i ett samspel i vad du vill. Det är svårt att agera själv och det är svårt att på egen hand påverka något. Det krävs minst två parter för att det ska bli något. Trodde de flesta förstod det. Men tydligen inte.

Det jag kan luta mig emot är att jag har många otroligt bra vänner och jag är tillräckligt stark för att klara motgångar som detta. Klart det sårar, det sårar som fasen men jag har riktiga vänner också. Jag har människor som bryr sig och som stannar. Jag vill inte låta kall men jag behöver inte dig. Jag ställde upp och gav dig allt men du beter dig såhär och då behöver inte jag dig. Jag kommer inte sakna dig för jag betydde inget för dig. Jag slickar mina sår och går vidare med vetskapen om att jag är stark nog att göra det på rätt sätt och på ett sätt som är rättvist och schyst mot dig. Det är mer än du gör och det gör mig säker på att jag kliver ur det här i bättre skick än du gör.

Jag önskar dig lycka till i livet och hoppas att du en dag växer upp och börjar förstå att vänskap är något som går åt båda hållen. Världen i full av underbara och snälla människor och förr eller senare kommer du träffa en till som mig och kanske har du vuxit upp då. Men får du inte tillbaka, inte en chans.

Mina vänner har gjort mig till den jag är idag och varje dag tackar jag er för att ni finns i mitt liv och gör mitt liv ljusare. Mina vänner vet att jag finns för dem och gör allt jag kan för dem. Tror ni mig inte? Testa mig.

Var rädd om er!
Kram på er!

Nej det har verkligen inte varit min vecka. För att kort och gott korta ned allt kan jag berätta att jag förtilfället blöder igenom mitt femte plåster. Nej det är ingen fara. Var bara oförsiktigt när jag diskade så högg mig på fingret. Jättelitet sår men fasen vad det blöder. Denna vecka har jag även bränt mig, rivit mig och fått en ordentlig smäll på näsan. Inte min vecka alltså.

Men det finns så klart ljusglimtar. Träffat vänner och haft jättebra stunder också! Igår var det bio med underbara Sara och idag har Johanna och jag promenart. Jag ska tillbaka till Johanna och Anna ikväll för lite lördagsmys och film. Klagar inte alls.

Kan också berätta hur otroligt glad jag är att det är sol och lie värme uta. Våren är på väg och det är underbart!

Nej nu ska jag fortsätta städa (utan att göra mig illa hoppas jag)

Take Care!