Igår var det torsdag och jag hade ett PT-pass med Nina. Ett väldigt spännande pass måste jag säga. Vi pratade lite innan passat, en lite avcheckning för att kolla läget. Tänkte dela med mig lite av det som vi pratade om och kom fram till.

 

- Jag gör mer rätt än jag tror och behöver därför inte oroa mig för tekniken när jag gör mina övningar.

- Jag oroar mig för vad jag tänkter om mig själv, inte vad andra tänker om mig själv. Det gör det hella lite svårare. 

- Jag måste låta mina kropp få läka.

- Jag har en svacka men det är bara att köra på som vanligt ändå.

- Jag behöver sluta tänka så mycket.

- Jag måste våga lägga på vikt.

 

Passet gick sedan ut på något åt tynglyftningshållet. Det var marklyft, push press, hang clean och lite annat. Som tur var gjorde vi combon lugnt tillsammans med pinnar för att jag sedan skulle göra den med vikter. Och ja självklart behövde jag Nina som talade om vad jag skulle göra. Det var otroligt tungt på de två sista som vi gjorde. Men jag lärde mig en del saker om mig själv under gårdagens pass. Tänkte dela med mig även om av det.

 

- Det går verkligen.

- Jag KAN.

- Jag kan mer än jag tror.

- Nina stannar fast jag tvekar och segar.

 

Innan vi började med övningarna så Nina "Du må va liten Emma men du är stark". Jag tror aldrig att den meningen kommer att blekna i mitt minne, aldrig! Tack Nina.

 

Vi avslutade passet med intervaller på cykel. Min läxa blev då att genomföra denan intervall minst en gång till innan vi ses. Så nu ger jag er ett löfte, på söndag, efter combaten så jag göra denna intervall.

 

Jag var på gymmet idag. Det var med en ganska bestämd sinnestämning som jag klev in. Jag har fått en träningsdagbok av Kim. Jag fick den för att jag ska kunna fylla i vad jag tränar, att det går framåt och för att Nina ska se vad jag gör och kunna hjälpa mig. Så kan med glädje säga att det är ganska spännande att påbörja en träningsdagbok. Ser fram emot förändringen i den.

 

Just det, för er som undrar vad rubriken syftar på så var det Amos Lee jag lyssnade på när jag började skriva samt att jag borstade tänderna och tandkrämsdiften får mina katter att fly.

 

Nej sov gott! Hörs imorgon!

 

 

Emma by night är inte den mest charmiga personen som har vandrat på denna jord. Jag är inte stolt över henne eller hennes historia men hon är i allra högsta grad verklig. Jag har saker med mig i mitt bagage som jag önskar att jag slapp ha men som jag ändå på något konstigt sätt är glad att jag har. Jag har erfarenhet som jag inte skulle haft annars, jag ser saker jag inte skulle se annars. Ibkand hamnar jag i trubbel för att jag har den historien jag har. Det är ibland svårt att balanser alla olika nyanser och känslor. Jag vill ju bara våga leva livet.

 

Nyss hemkommen efter ett pass med min underbara vän Kim. Fått massa hjälp och framför allt massa mentala tips. Fått hjälp med andningen också. Känner mig ganska så hög på livet just nu. Tänker verkligen njuta av den här stunden. Inte redo att gå och sova än. Sitter här och lyssnar på musik och myser.

 

Ser fram emot pumppasset imorgon nu när jag har fått lite bättre koll på en övning. Känner mig spänd på att få prova den! :)

 

Saknar min katter så det gör ont i hela mig just nu. Men imorgon åker jag hem till dem!

 

Mår så bra nu!

 

Nej nu ska jag kanske ta och sova lite. Imorgon blir det till att hämta mamma, hon har jobbat natt. Senare ska vi åka till graven, morfar, mormor och storebror ska få sig lite blommor och kärlek.

 

 

Idag har inte alls varit en bra dag. Mått illa och inte alls känt mig fit for fight idag så det har inte blivit någon träning. Jag har mest gjort ingenting idag tror jag. Börjar känna att det tar på humöret. Jag är på dåligt humör utan att veta varför. Det gör mig mer låg. Så nu har jag bestämt mig för att det får räcka. Så nu har jag duschat i hopp om att känna mig bättre till mods, jag har valt en feelgood lista på Spotify och nu tänker jag göra det här till en bra kväll! Sjunga, dansa, städa och pyssla. Jag bestämmer mig för att inte vara på dåligt humör mer. Så det så!

 

Imorgon är det torsdag. Dagen bjuder på umgänge med Sara och lilltösen sen ska jag träna. Jag ska testa på boxning men jag tänkte också få till lite styrka eftersom jag inte tränat något idag.  

 

Nej nu ska jag dansa runt med damsugaren tror jag!

 

Take care!

 

Okej, igår var det tisdag och alltså body pump på schemat. Min kropp är inte alls med mig nu. Jag är helt slut och orkar verkligen inte. det gör mig frustrerad, förbannad och ledsen. Jag vet att min kropp inte alls mår så bra just nu, att den försöker laga sig själv. Jag behöver acceptera att jag inte orkar som jag vill.

 

Jag kan passa på att berätta att Nina är en av de häftigaste människorna jag känner! Nog för att gårdagen var ett dåligt pass för mig så kommer jag alltid minnas det med glädje. Ni som var där vet varför. För er som inte var där kan jag berätta att Nina slängde in en del mellanmålstips mitt i passet. Helt sjukt kul!

 

Så TACK Nina!

 

Inte fått sova något inatt. Inte kommit till ro alls. Mardrömmar och en orolig kropp och själ. Har lyckats äta och fått behålla maten. Det är jag tacksam för.

 

Det tog tid för min kropp och hjärna att vakna till liv. Det är en obehaglig känsla att kroppen inte lyder. Hur som helst känns det bättre nu.

 

Det går långsamt idag. Jag har inte gjort så mycket idag tror jag.

 

Nej nu ska jag gå och göra lite nytta.

 

Vi hörs!

 

 

 

 

 

Det var Ninas ord innan vi avslutade PT-passet igår. Jag pratade med henne om mitt problem med motivationen. Jag fick verkligen den hjälpen jag behövde känner jag såhär dagen efter. Känns bra. Passet igår blev ett löparpass. Grymt jobbigt men så skönt efter. Som sagt så tycker Nina att jag behöver bli arg oftare, att jag ska sluta vara så timid (blyg, tillbakadragen, försynt). Jag behöver alltså bli förbannad oftare när det gäller träningen. Det är kloka ord och hon har rätt, det vet jag.

Idag knatade jag till gymmet tidigt för att möte Sara. Vi stånkade, stönade och klagade ikapp på gymmet. Tog oss an de maskiner och övningar vi inte alls är så förtjusta i. Kändes ganska okej. Jag är ganska stolt över att ha maxat ut en maskin. Just i den maskinen är jag hulken! ;)

Efter strykan på gymmet gick jag till bilen och lämnade väskan för att sedan ta mig an löpningen. Jag tycker det är svårt att få kraft till att springa. Det slutade i alla fall med att jag sprang 15 minuter. Jag jobbade en stolpe, maxade en, gick en halv, jobbade en och maxade en. Så höll jag på så i 15 minuter. Gissa om det känns i benen just nu. Fast det känns bra!

Nu har jag varit på gymmet i sju dagar i rad. Imorgon är det vilodag. Då ska jag bara njuta och älska min träningsvärk.

Just det, på torsdag ska jag testa på Pink Gloves. Ska bli grymt kul! Det är bara en gång men det är gratis att testa. Vem vet, kanske något jag vill fortsätta med? Kolla gärna in deras sida för mer info. http://www.pinkglovesboxing.se/

Nej nu ska jag göra något vettigt en stund.

So long så länge!

 

 

Okej, här är alltså mina mål vad det gäller vikten. För mig så räknas det som att jag uppnått ett mål när jag har varit på den önskade vikten i en vecka. Målen är baserade på min startvikt. Det betyder att mina mål baseras på den totala viktnedgången. Jag har inte ett glapp på - 3 kg och sedan - 5 kg. Det är -3 kg och ifrån den vikten - 2 kg. Jag hoppas ni ska förstå vad jag menar.

 

- 3, 5 kg. Belöning. Ny skärmaskin till mitt pyssel.

- 5 kg (- 2 kg). Belöning. Nya löparskor.

- 7 kg (- 2 kg). Belöning. Ny plattång.

- 10 kg (- 3 kg). Belöning. Pysselmaterial.

- 12,5 kg (- 2 kg ) Belöning. Tatuering.

 

Jag vet också att vikten inte är allt. Jag kanske inte kan nå min målvikt men jag har andra saker som visar om det går åt rätt håll. Jag har valt att mäta delar av mig och se en förändring även där. Jag har svårt att göra upp mål på måtten men med tiden antar jag att jag kommer att få ett mer humm om vilka mått jag strävar efter. Jag ska berätta mer om mina mått i ett annat inlägg.

Idag var jag på gymmet för att bevisa Ninas tes. Hade inte ett pisspass. Styrkan gick väldigt bra idag men inte alls konditionen eller intervallerna. Kändes som jag inte alls fick benen med mig idag. Jag hade säker kunnat puscha mig mer och orkat längre men jag kunde inte. Jag  tappade all motivation på en sekund. Jag har inte orken som jag behöver eller vill ha. Jag har heller inte kraften som gör att jag kan hålla i motivationen som jag kände i början. Jag ger upp för lätt och det gör mig så jävla förbannad men inte tillräcklig för att jag ska skärpa mig. Blir så less på mig själv!

 

När det gäller min träning har jag en del konkreta mål. Jag kommer att lägga upp dem senare idag tror jag. Jag är lite orolig för att lägga upp dem. Jag är rädd att de ska vara få "lätta" mål. Men samtidigt är det MINA mål. Jag tycker om att jobba målmedvetet.

 

Jag måste erkänna att jag inte rikigt känner igen mig själv. Jag har alltid varit ambitiös och kämpat vidare fast det tagit emot men just nu, eller ja sen något år tillbaka kan jag inte förmå mig att kämpa mer. Det gör mig ledsen och jag vill verkligen bara hitta glöden, kämparandan och motivationen.

 

Håll utkik efter mina mål och hur det går att nå dem. Kanske det kan sporra mig lite mer att ha andra som ser dem och funderar på när jag ska nå målen.

 

Take care så länge. :)

 

Tisdag = Bodypump.

 

Sett fram emot detta pass ett bra tag nu. Gick bra förra tisdagen och kände att det nog började lossna lite. Så det var med glädje jag gick till dagens pass. En glädje som snabbt dog ut. Jag var helt DÖD idag. I armarna och händerna framförallt. Det gjorde mig både arg och ledsen.

 

Jag har under senare tid märkt att detta verkligen är ett problem för mig. Att jag verkligen dippar när jag haft ett dåligt pass. Jag tappar lätt perspektivet och tänker att jag är för dålig för att få vistas i gymmet eller att jag aldrig kommer att bli bättre. Vi pratar verkligen om en extremt nedåtgående spiral som jag har svårt att ta mig ur. Jag ger upp för en stund och tänker att det inte spelar någon roll vad jag gör, jag kommer alltid vara lika dålig, ful och fet, vad jag än gör. 

 

När jag befinner mig i dessa tankar så är Ninas ord bra att komma ihåg. Hon har sagt att man aldrig har två dåliga pass efter varandra. Hon har också påtalat att det är okej att ha pisspass, att alla har dem och att det inte är något som speglar vem man är som person. Hon är klok hon Nina. Så trots att det tog mig närmare en och en halv timme att finna frid i Ninas ord så lyckades jag.

 

Jag hade ett dåligt pass idag. Det kan bero på massa saker, jag är ovanligt trött idag. Jag var förbi jobbet och trots att jag bara var där i 2 timmar så var jag helt slut när jag gick mot bilen. Har även träffat min läkare idag och det var jobbigare än jag trodde. Jag är så otroligt trött men märker det inte förrän jag ska prestera. Så passet idag gick inte som jag hade väntat mig. Och?! Imorgon är en ny dag och imorgon tänkte jag ta mig an en löprunda, stryka och avsluta med intervaller. Idag var en dålig dag men det sket man väl i! Imorgon blir en bättre dag.

 

Så snälla ni där ute. Ta del av Ninas kunskap och vishet, man har aldrig två dåliga pass efter varandra!

 

Over and out!tr

 

 

Idag var jag på lasarettet för utraljud av lever och galla. Hon sa att det inte fanns några stenar och att remissvaret skickades till min läkare. Tack för, inget antar jag.

 

Ikväll ringde min läkare, min helt fantastiska läkare. Hon berättade mer om vad som stod i remissvaret. Inget såg konstigt ut, det fanns inget som förklarade min smärta. Jag fick en tid till henne imorgon för att ta mer prover och förlänga sjukskrivningen. Hon ville också att jag skulle få en tid till mag-tarm för att få träffa en läkare där för mer svar. Känns så bra att jag har just henne som läkare.

 

För att ge er en liten snabb uppdatering om hur jag mår just nu. Jag kräks inte lika mycket men mår ofta illa, sover inget alls då jag ofta har ont, kramp eller är kraftigt illamåande på natten. Eftersom jag inte sover bra alls löper mina tankar amok. Jag kan knappt följa en tanke från början till slut. Kan inte fokuser alls. det gör ont att ligga och att sitta framåtlutad. Jag är så trött på att ha ont.

 

Jaja, uppdatering efter läkarbesöket imorgon.

 

Kram på er!

 

Så, som ni vet har jag under en längre tid haft problem med min lever. Dragits med kräkningar, illamående och smärta.

 

I torsdags fick jag en kallelse till lasarettet för röntgen och ultraljud av lever och galla med gallvägar. Min läkare från vårdcentralen ringe på fredagen och hörde hur det var med mig. Jag berättade om tiden på måndag. Jag berättade också att jag nu har mer ont och att den kraftiga värken sitter i längre. Hon ringde därmed till läkare på kirurgen och uppmanade mig sedan att åka till aktuen. Väl på akuten gick det ganska fort, fick lämna prover och träffa en läkare. Han konstaderade att jag inte hade ont nog då jag inte flög i taket när han klämde på min mage. Så jag fick gå hem. I och med mina leverprover får jag inte ta smärtstillande. Jag ska alltså bara bita ihop. Tack för den!

 

Jag hade alltså inte ont nog. Jag är ganska arg över att någon annan kan tala om för mig hur ont jag har. Vad vet han om min smärta eller min tolerans mot smärta. Vet han om att jag spelat en hel handbollsmatch med en spricka i foten och två avslitna ledband? Att jag spelat och tränat med en bruten stortå, spricka i revbenet, spricka i handen, handleden och fingret? Vet han om att jag inte klagat eller gråtit så mycket som en tår vid dessa tilfällen? Det är så jag är bara, bit ihop och håll god min. Nu råkar det vara så att jag inte får sova, att smärtan gör att min hjärna inte riktigt orkar med sig själv. Jag kan bryta ihop för minsta lilla, allt blir en kamp och jag klarar inte av att jobba. Men okej, en man som träffat mig i tre minuter, klämt på min mage kan konstatera att jag inte har ont nog.

 

Ja, det är bara att leva livet som vanligt, vänta på röntgen och hoppas på svar.

 

Var rädd om er.

 

Träffade Nina i torsdags och som vanligt fick jag världens egoboost! Det är helt galet vad hon kan åstadkomma under den stunden vi träffas.

 

Vi, och med vi menar jag Nina, kom fram till att ben är min starka sida. Efter att ha utvecklat en övning tre gånger kom hon äntligen fram till en övning som var dödande för mina ben. Som ni kan tänka er blev Nina nöjd och jag sporrad att klara av dem emd glans tills nästa gång vi ses! 

 

Så tillbaka till ett återkommande ämne, andningen. Återigen hamnade vi bredvid varandra på golvet med en hand på magen och låg där och andades de två sista andetagen på jorden. Jag märker att det här med andningen verkligen är ett problem för mig. Jag skulle kunna prestera så mycket mer om jag bara vågade andas. Det sista Nina bad mig göra var att gå till ett löpband och springa och andas. Lätt kan ni tycka? Ja kanske men inte om det mig det handlar om. Fast jag gick ändå ganska oberörd upp på ett löpband och började springa. Det svåra var andningen. Efter ett tag kom Nina och utmanande mig ännu mer i andningen. Fick i läxa att springa och andas. Det är bara att göra men det är så svårt. Nina sa att det inte var någon prestige i det hela, jag har svårt att släppa att jag inte måste prestera. Det är läsigt att vara så dåligt på så mycket. Skulle Nina se det här skulle hon nog reagera med att slå mig.

 

 

 

Kikade igenom min bilder på datorn och hittade en bild på min gamla kattlåda. Haha Loucas är inte så fin men Sockan ser bättre ut. :)

 

 

 

Detta är egentligen min sista semetservecka men från och med idag har jag inte längre semester utan jag är sjukskriven. Då det inte krävs något läkarintyg förrän efter en vecka skrev läkaren inget eftersom vi ska höras och gå igenom proverna på fredag. Vad för prover undrar ni kanske.

 

Jag har sedan två veckor tillbaka haft problem med illamående, kräkningar och smärta i magen, närmare besämt kring levern. Jag har lämnat ett par prover som visar att mina levervärden inte är som de ska men någon förklaring till detta saknas i dagsläget. Jag ska lämna ytterligare prover på torsdag och sedan väntar jag på att få komma och röntga och göra ett ultraljud av levern. Fram till dess är det bara att vänta.

 

Jag mår illa till och från men det värsta är smärtan i magen. Eftersom det är min lever som inte mår bra får jag inte ta några tabletter mot värken utan jag får bara stå ut. På dagarna går det sådär. Det gör ont att sitta ner och jag orkar inte sitta upprätt och rak i ryggen hela dagen, även om det är det bästa. Men värst är det på natten. Det gör ont att ligga ner, trycket blir värre och värken är alltid där, ibland kommer den kraftigare i stötar men den är alltid där. Detta gör att jag knappt sover och därmed klara jag inte riktigt av dagen alls. Min psyka är så slut just nu. Jag vill ju bara få sova.

 

Så nu har jag uppdaterat er lite kring hur min status är just nu.

 

Ha det bra!

 

Japp då var det body pump idag då. Var där tidigare och körde några av de övningar som tillhör dag två. Jag var lite sen så jag hann inte med alla och en del masikner var upptagna. Väl på pumpen så gick jag för att fråga Nina vilken låt det var jag fick 1 kg utmaningen förra veckan. Hon mindes inte exakt och därmed sa hon åt mig att öka ett kilo på alla låtar utom biceps där jag endast skulle öka med 0,5 kg. Tror ni jag ångrar att jag gick fram? Det känns som det är lite mycket att tänka på nu när jag tränar, det är aning, axlar, knän, mage och bröst. Sträck, spänn, böj och så vidare. Jag vet inte men det känns lite som jag börjar tvivla på min teknik mer än vanligt. Hmm, ett ämne jag får ta med Nina nästa gång vi ses.

 

Ja just det, mina intervaller. Jo även idag körde jag intervaller efter passet. Idag blev det på löpbandet, tro det eller ej. Nina hade gett mig ett väldigt enkelt intervallschema och efter ca tio minters oroande så klev jag upp på löpbandet och gjorde vad jag skulle. Så jobbigt men så härligt när jag klev av och kunde cykla hem. En vinst även idag. Känns så nice! :)

 

Nej nu blir det mat och slapp i soffan.

 

Var rädd om er.

 

Idag anser jag att jag vann en vinst. Låt mig berätta.

 

Nina (min PT) och jag har länge kämpat med dessa intervaller. Jag tycker att det är jobbigt att befinna mig i den delen av gymmet. Jag är rädd för att se dum ut eller göra fel. Nina har alltid avslutat våra pass med intervaller men då har hon också varit bredvid mig, sagt vad jag ska göra, gett mig ett par trygga ögon att se in i för att minska risken att jag ska bryta ihop eller springa därifrån. Jag har aldrig avbrytit ett pass med Nina men jag har velat. Hon har sett och vetat om detta och jag litar på henne. Ber hon mig göra något så vet jag att hon vet att jag klarar av det. Hur som helst så är det där med intervaller svårt för mig utan henne. Men idag fixade jag det.

 

Combaten är min söndagsträning i vanliga fall. Idag var jag på gymmet tidigare och gjorde dag ett av mitt träningsprogramm. Jag var vid de fria vikterna, tog mig an den fruktade Smithmaskinen. Efter att jag gjort alla de övningar jag skulle satt jag bara och log och inväntade combaten. Efter combaten tog jag ett par djupa andetag(eller ja så djupa jag nu kan) och bestämde mig för att köra intervaller. Jag valde den maskinen som jag kan intervallerna utantill, rodden, och plugga in musiken och sket i allt annat. Jag gjorde mina intervaller. Svetten lackade men mitt leende gick inte att missa. Så nu ligger jag nyduschad i soffan och bara ler. Känns bra. Det är meningen att detta ska bli en vana. Att jag ska gymma innan mina pass och sedan avsluta med intervaller. På tisdag är det dags igen. Jag håller er uppdaterade.