Emma är mitt namn

Beklagar återigen det otroligt långa tiden det tar för mig att skriva ett inlägg. Jag hoppas att jag någon gång ska kunna uppdatera detta lite oftare iaf. Nu ska jag göra ett försök att kladda ner det viktigaste som skett de senaste dagarna. Here we go!

Förra veckan jobbade jag på skolan igen. Det roligaste är helt klart fritid. Spsciellt när man kan vara ute och leka med barnen. Vädret var ju kalas förra veckan. Helt underbart att kunna skicka ut alla och bara se dem leka. Själv var jag ju också med. På fredagen var det otrololigt roligt då jag och Veronica lekte "under höken vingar kom" med alla som var kvar sent. Sen när den andra läraren gick hem gick vi som var kvar in och lekte "viskleken". Så mysigt. Det var verkligen ett kalasavslut på veckan. Gick hem med ett leende på läpparna.

I lördags var jag då hos bror min för att fira honom. Gick upp tidigt för att sätta mig i bilen och köra upp till Dalarna. Väder var kalas att köra i och det var en trevlig åktur. Väl framme fikade vi och sen på kvällen lagade vi mat och käkade ihop. Mycket trevligt och otroligt gott. All denna tid då vi inte åt pratade vi och fixade med andra saker. För mammas del var detta att vika tvätt, skura golvet och diska. Hehe japp mammarollen försvinner aldrig. Nu ska jag klargöra att min bror inte bad henne göra detta utan det var en engen ide. Vi lämnade Dalarna vid 22-tiden på kvällen.

Under hela veckan har jag jobbat på förskolan. Varje dag är ett äventyr med dessa barn. Deras fantasi, ärlighet och sinne för humör är så facinerande. För att inte tala om alla de mysiga stunderna när man leker eller får en kram. Att bara sitta och prata med barnen är stunder som är guld värda. Det är otroligt vad de kan komma på och att se hur deras ögon lyser när de har något att berätta. Underbart.

Just nu är en annan av mina bröder här och hjälper till med dörrarna. Han har med sig sambon och sonen också. Den ungen kan röja må jag säga! Vilken liten hulligan han är! Men en väldigt söt sådan. Han är itne så pass gammal att man förstår vad han säger men det hindrar honom inte från att snacka. Hehe efter att ha träffat honom är man inte annat än glad!

Imorgon är det lagfest. Ärligt talat är jag tokrädd. Vad ska jag ha på mig? Hur ska jag finna något som gör att jag känner mig säker nog att låta någon se mig? Rädd är inte rätta ordet. Livrädd är mer åt rätt riktning.


Take Care
P-son


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0