Detta inlägg handlar om Pirates of the Caribbean: At world's end, så har du itne sett den och planerar på att göra det så läs inte detta. Men gör du det iaf så får du skylla dig själv för jag tänker berätta slutet.

Ja, lyckliga slut var det alltså. Vad förknippar ni med lyckliga slut? Han får hon och de lever lyckliga i alla sina dagar? Ja, men visst är det så man vill ha det i filmen, boken och helst det verkliga livet också. Men nu är det ju så att det varken är så i filmer, böcker eller i livet, nej oftast är det den hårda sanningen som gäller. Retligt? Ja! Låt mig förklara närmare.

Will och Elizabeth möts och blir kära i varandra men det uppstår ett klassiskt problem, de tillhör itne samma socialagrupp. Tråkigt? Ja, men det hindrar dem inte och tillslut blir de ett älskade par. Man får följa dem på både stora och små äventryr men det slutar alltid bra och de har alltid varandra. Tills man når sista filmen. Den börjar mycket likt de andra, kärleken sprudlar och allt är frid och fröjd. Tills de går åt olika håll för att rädda varandra. Eller? Tvivel, tysthet och oro präglar filmen under en lång stund men till slut framkommer det att de verkligen älskar varandra och de gifter sig samtidigt som ett jättekrig pågår runt dem. Ja, nu är de alltså man och hustru, bundna till varandra för evigt. Kärleksfullt och gulligt itne sant? Nu vill man ju att allt ska sluta så men det gör det såklart inte...

(Spänningshöjande paus)

Will blir svårt skadad och med hjälp från hans far dödar han Davy Jones och blev därmed kapten för Den flygande Holländraren, Dömd att för evigt färdas på vatten och föra själar till den andra sidan förutom vart tionde år då han med rätt kan kliva i land och vara med den han älskar. Ja, så istället för att dö och lämna Elizabeth för evigt blir han fast på havet för evigt MEN kan se henne vart tionde år.

Hur kan man nu klassa detta som ett lyckligt slut?! Nog för att deras kärlek var stark men hallå, snacka om förhållande på distans. Nu ska jag inte bara säga hur gärna jag velat att de alltid skulle vara dem utan också att slutet var mycket facinerande. Det var kul att det inte slutade lyckligt på det sättet man är van vid.