Idag har jag jobbat. Gått mycket bra trots att vi fick lite bortfall av vuxna på förmiddagen. Men självklart ställer jag upp och stannar så länge de behöver mig. Bara glad att de vill ha mig där. Gick därifrån med ett stort leende på läpparna idag. Det är småsaker som att någon säger hejdå på ett roligt sätt eller känslan av att man gjort något riktigt bra.  Idag hade jag en stund då allt bara föll på plats. Om så bara för en mycket kort stund så var det perfekt just då. Det är sånna stunder man strävar efter eller?

Väl hemma så var det äntligen dags. Japp, ansökan är nu skickad. Känns på något sätt nervös att bara fylla i ansökan. Stavade jag mitt namn rätt? Vart det rätt program jag sökte till? Ja det slutade med att jag satt och läste allt flera gånger för att verkligen inte missa något. Nu skulle det dock inte förvåna mig om jag missat något. Så typiskt mig. Men jag kan bara vänta och se. Vänta i tre långa månader på resultat. TRE MÅNADER! Så nervös, men glad. Men är också så otroligt rädd. Usch.

Träning också. Kändes tomt, var så få där och vi hade strafftävlig och Gabbe var inte där. Det kan låta konstigt men jag blir säkrare, lugnare om jag ser henne. Vet inte varför men varit så från första stund. Träningen gick väl sådär. Men måste kämpa på och vara på top på sista resan. Bara att kämpa och om inte annat är det värt att träffa de där brudarna några timmar i veckan. Bara för att få skratta och må så bra som jag gör med dem. 




Take Care
P-son