Hallå där ute i stora världen!

Har ni sett I en annan del av Köping, serien som gick på fyran? Alla ni som har det vet vad jag skriver om nu i alla fall. Varje avsnitt är en halvtimme långt och jag kan nästan lova att alla som tittar på det sitter och mår bra under dessa 30 minuter. Det går nästan inte att se den serien utan att le eller att känna någon form av glädje. Det är häftigt att se hur de har det, att få se in i deras liv och framför allt få känna att det finns en sån livsglädje som de har. Och den är smittsam vilket jag tycker är underbart. Ta som exempel på träningen igår. Jag, Brinck och Emma började prata om serien och det slutar med att vi står och bara skrattar, inte elakt skratt utan sånt skratt som uppstår av ren glädje. Vi behövde inte berätta exakt vilken scen vi pratade om utan det räckt med några få ord så visste man vad den andra pratade om. Sånna stunder är underbara. När man bara står och skrattar och mår bra åt något som är så enket.

Träningen, ja den gick väl som den gick. Sista matcherna i helgen. Känns tungt, sorgligt. Men vad kan man göra? Jo, göra det bästa av det. Det är bara att ladda och komma ihåg att det är ett fantastiskt lag. Återigen den där "fåniga" lyckan över att vara en del av något. Känslan som inte riktigt går att förklara, det är den där som smyger sig på en och bara sprider ett leenden över läpparna. Otrolig glädje och ren lycka för en stund. Obetalbart. Underbart.

Ja, tillbaka till nutiden då, elelr ja i alla fall till i morse. Då går jag in i mina förädrars sovrum för att se hur garderoberna, som de monterade igår, blev. Vad ser jag då på golvet? Strumpor! För att denna lilla berättelse ska bli förstårligt för er måste jag berätta att mina föräldrar hår lådor under sängen, eller ja de tillhör ju sånstommen. Hur som helt har min pappa strumpor i en av dessa lådor och det var alltså dessa som låg på golvet. Hur har de hamnat där kan ni undra? Jo det är det så att min katt, Mirran, brukar bädda och sova i hans strumplåda. Han öppnar då lådan, som är tung, och kastar ut strumporna. Det är sant. Detta gör han gärna när ingen är hemme eller vi andra sover, ja när han då drar igång vaknar vi. Sjukt? Ja, men sant. Den tokstollen och han tokstolle till bror förgyller våra liv här hemma och gör varje dag till ett mindre äventyr.

Nej nu ska jag gå och montera lite hyllplan.

Take Care
P-son