Har ni någonsin fastnat i ett ögonblick? Ni vet som sången stuck in a moment av U2? Den senaste tiden tycks den låter ha varit mitt livs soundtack. Vet att det låter lite konstigt och en aning deppigt men det är inte nådvändigtvist så. Jag menar ibland kan det vara bra att minnas, att hålla kvar i något extra länge. Suga på karamellen så länge man kan. Nu måste jag tyvärr medge att detta inte gäller mig. Det ögonblicket jag fastnat i är inte alls så där bra. Jag ska inte överdriva och säga att det är jätteilla heller för det är finns värre saker. Hur som helt skulle jag vilja komma ur det. Trycka på delete-knappen i hjärnan så att mitt hjärta och min kropp glömmer bort. Ögonblicket kan beskrivas med ett ord, närhet. Det lilla vassa ordet som skär genom min inre.