Borta, som i död.
Efter ett par dagarns ständig värk som ingen av oss kunde lindra blev det bestämt, han måste få somna in. Idag klockan 14.00 åkte vi till veterinären för att lindra hans smärta. Det spelar ingen roll hur många gånger man säger att det är för hans bästa, det gör så fruktansvärt ont ändå. Det var väldigt vackert och han var lugn, det var skönt. Vi gick därifrån men en tom kattbur med en sele utan ägare.
Under hela dagen tycks jag ha svävat mellan tårar, leende och likgiltighet. Jag sitter här med min svarta, hårboll bredvid mig i soffan. Gråten är i halsen och tårana i ögonen. Det är hemskt att tänka på att Mirran aldrig kommer att vara här mer. Jag kommer aldrig att klappa honom igen, aldrig höra honom jama, aldrig, aldrig, aldrig.
Saknar honom redan.
Nu orkar jag inte skriva mer, blir bara ledsen.
Under hela dagen tycks jag ha svävat mellan tårar, leende och likgiltighet. Jag sitter här med min svarta, hårboll bredvid mig i soffan. Gråten är i halsen och tårana i ögonen. Det är hemskt att tänka på att Mirran aldrig kommer att vara här mer. Jag kommer aldrig att klappa honom igen, aldrig höra honom jama, aldrig, aldrig, aldrig.
Saknar honom redan.
Nu orkar jag inte skriva mer, blir bara ledsen.
Kommentarer
Postat av: AnnaK
Tittar in för att tacka för den jättetrevliga kommentaren, tack så hemskt mycket!
Måste ju samtidigt kommentera inlägget här också, förstår precis hur du känner det. Jag hade en misse i tretton år tills jan-08 då jag åkte iväg till veterinären och kom hem med en tom bur. Var så ledsen, och det kändes så konstigt och väldigt tomt här hemma ett bra tag. kram
Trackback
