Idag började Robison 2009 på tv4. Jag kan inte säga att jag följt de tidigare säsongerna av serien. Såg de första såsongerna men sen blev det för mycket. Hur som helst tittade jag iaf på dagens avsnitt och jag måste säga att jag på väldigt instinktiv nivå gillar det.

Det är människor i den mest rena formen man kan komma. Jag menar, bunta ihop massa olika människor på en ö, låt dem bo i ett träsk där de ha ront om mat, värme och vatten. Vad tror ni händer? De snälla och trevliga yttre faller ofantligt snabbt och talet går före tanken.

Ja, jag vet att det är lätt att sitta hemma i soffan och döma och påpeka men även jag är en männsika. Jag själv skulle inte vilja ställa upp i ett program som detta eftersom jag inte alls vet vilka sidor det drar fram hos mig. Programmet tar fram de värsta hos alla och det är väl det som driver folk att titta, eller?

Det sägs att människor är flockdjur men varför blir den som "leder" så utsatt? Det sägs att vi är vanedjur, ska man då inte vänja sig vid brist på allt man tidigare hade?

Jag tror att vi ibland glömmer bort att vi har en överlevnadsinstinkt. Att den där reptilhjärnan finns kvar och kan påverka oss.

Jag tror inte att en människa är civiliserad av sig själv, utan jag tror att det beror på omgivningen. Det är lätt att vara trevlig och civiliserad när man vet att hemma finns mitt liv, mitt privatliv, en trygghet och en självklarhet. Ta bort allt det och se vad som blir kvar av den civiliserade människan.

Vill man inte dö lägger man sig inte på rygg utan då kämpar man. Kontrollbehovet blir vi inte av med. Ska jag dö ska det ske på mina villkor. Det är därför jag tror att även den mest udda människan överlever den värsta misären. Ingen annan ska bestämma över hur livet ska sluta utom jag själv. Visst är det att kämpa för det omöjliga men jag har aldrig sagt att människor är smarta varelser.

Nej nu ska jag sova i min säng, under mitt täta tak i min varma lägehet.
Take Care