Känslor
Det finns så mycket att säga om någons liv egentligen. Så mycket som världen inte ser, som världen inte vet. En del saker borde jag se till att världen och människor vet medan andra saker bör hållas gömda eller bevarade i mitt innersta rum. Det finns inte tillräckligt många färger för att ens börja förklara alla nyanser av känslor som ryms i min själ. Det är med både spänning och fasa som jag säger att jag inte känt allt eller alla nyaner heller. Jag tror att en känsla kan nå sin renaste form även om man senare i livet inte förknipper en händelse med just den höga graden av känslor. Låt mig försöka förklara. När jag var sex år tillbringade jag påsken med en av mina bröder, mormor och morfar i Dalarna. En dag tog morfar med sig min bror och mig på en långa promenad genom skog och över åkrar. Vad många ställen stannade han och berättade historier om platserna, träden och stenarna. Vid ett tillfälle satte han sig på en sten, rog upp mig i sitt knä, la armen om mig och började berätta en historia. Jag kommer inte alls ihåg hela historian men den dagen, den stunden, kände jag mig så älskad och trygg. Inget kunde hända mig eller min bror när vi var med morfar. Idag är min morfar 85 år gammal och känner av livets alla vindar men han har kvar förmågan att få mig att känna mig trygg och älskad. Morfar har lärt mig mycket och alltid varit en stor del i mitt liv men just den dagen önskar jag att jag aldrig glömmer. Lycka och kärlek, två otroligt stora och kraftfulla känsor som jag som sexåring fick känna. Kan det vara sant? Jag tror det. Jag är övertygad om det.
Det som jag kände den dagen och det som jag känt dagarna innan och efter. Det är de känslorna som ligger runt min själ och mitt hjärta, inbäddade i de vackraste av känslor. Som allt annat kan även detta spricka, vilket det gör, ofta och med all kraft men precis som huden läker det med lite tid, vård och tålamod. Med hjälp av minnen, stora som små, kan känslan återväckas och byggas upp igen för att mana på mig att sträva efter att känna så igen, att inte ge upp. Det är en tunn linje mellan hat och kärlet för utan det ena finns inte det andra.
Kom ihåg att våga känna, våga lita på att ditt hjärta vill känna och klarar av att känna, även det som gör ont.
Take Care
Det som jag kände den dagen och det som jag känt dagarna innan och efter. Det är de känslorna som ligger runt min själ och mitt hjärta, inbäddade i de vackraste av känslor. Som allt annat kan även detta spricka, vilket det gör, ofta och med all kraft men precis som huden läker det med lite tid, vård och tålamod. Med hjälp av minnen, stora som små, kan känslan återväckas och byggas upp igen för att mana på mig att sträva efter att känna så igen, att inte ge upp. Det är en tunn linje mellan hat och kärlet för utan det ena finns inte det andra.
Kom ihåg att våga känna, våga lita på att ditt hjärta vill känna och klarar av att känna, även det som gör ont.
Take Care
Kommentarer
Trackback
