Träffade min PT Nina idag. Vi jobbade med andning. En ganska enkel grej för en del men för en del av oss är det svårt. Jag har jättesvårt att andas ner i magen. Hon bad mig lägga en hand på magen och andas. Redan där tog det stopp. Skulle jag lägga en hand på min feta äckliga mage?! Notera nu att det bara är min mage som är det. Alla andra människor har normala och bra magar. Min är fet och äcklig. (Min kroppsuppfattning ska få ett eget kapitel längre fram). Hur som helst kunde jag mot slutet av passet andas en aning bättre. Jag skäms över hur mycket problem och svårigheter jag hamnar i pga mina tankar och det obefintliga värdet jag tror jag har. Jag tycker så mycket om mina pass med Nina men jag är också rädd för dem och ganska mentalt slut efter dem. Att inte springa därifrån tar kraft. Jag vill vara där men det är en kamp. Men en kamp jag tänker och ska vinna!
