Jag är nu inne på 23 dagen utan ordentligt med sömn. Inatt fick jag visserligen fyra sammanhängade timmar av sömn vilket gjorde mig stärkt och jag återfick hoppet om att denna sömnproblemsperiod kommer passera. 

 

Jag är trött men jag är van att vara trött. Jag är van att orka ändå. Jag har ju sm sagt haft kraftiga sömnstörningar hela mitt liv enligt läkarna. Nu är det så att det är lite för mycket som börjar ta emot. Jag har inte tillräckligt med ork för att parrera allt som händer och det betyder att jag kraschar, rejält!

 

Mediciner? Jodå har det men de verkar inte alls fungera för tillfället. Jag vet inte varför men så är det tydligten ibland. Rådet jag fått av läkaren är att fortsätta ta dem när det är som värst och hoppas på att kroppen kommer in i vilomode en liten del av tiden.

 

Jag önskar att det inte fanns människor som visste hur det var att ha det så här. Men jag vet att ni finns därute. Att ni sitter i denna förbannade båt med mig.

 

Jag tänker i alla fall inte ge upp. Jag ska få sova!