Jag är nu inne på 23 dagen utan ordentligt med sömn. Inatt fick jag visserligen fyra sammanhängade timmar av sömn vilket gjorde mig stärkt och jag återfick hoppet om att denna sömnproblemsperiod kommer passera. 

 

Jag är trött men jag är van att vara trött. Jag är van att orka ändå. Jag har ju sm sagt haft kraftiga sömnstörningar hela mitt liv enligt läkarna. Nu är det så att det är lite för mycket som börjar ta emot. Jag har inte tillräckligt med ork för att parrera allt som händer och det betyder att jag kraschar, rejält!

 

Mediciner? Jodå har det men de verkar inte alls fungera för tillfället. Jag vet inte varför men så är det tydligten ibland. Rådet jag fått av läkaren är att fortsätta ta dem när det är som värst och hoppas på att kroppen kommer in i vilomode en liten del av tiden.

 

Jag önskar att det inte fanns människor som visste hur det var att ha det så här. Men jag vet att ni finns därute. Att ni sitter i denna förbannade båt med mig.

 

Jag tänker i alla fall inte ge upp. Jag ska få sova!

 

 

 

Inte fått sova något inatt. Inte kommit till ro alls. Mardrömmar och en orolig kropp och själ. Har lyckats äta och fått behålla maten. Det är jag tacksam för.

 

Det tog tid för min kropp och hjärna att vakna till liv. Det är en obehaglig känsla att kroppen inte lyder. Hur som helst känns det bättre nu.

 

Det går långsamt idag. Jag har inte gjort så mycket idag tror jag.

 

Nej nu ska jag gå och göra lite nytta.

 

Vi hörs!

 

Under en längre tid har jag varit trött, trött på ett sätt som inte går att förklara. Det började med att jag inte kom upp på morgonen fast jag gick i säng tidigt. Jag vaknade flera gånger varje natt, ibland längre stunder ibland bara någon minut. Efter ett tag började det bli kämpigt på jobbet. Åtta timmar på arbetet tog död på mig, känslorna började löpa amok och små saker blev stora och stora saker registrerade jag inte.

Efter ett tag fick jag en remiss till sömnlabb i Avesta. För att göra en lång historia kort. Jag kommer aldrig ner i djupsömn, kroppen får alltså aldrig hämta sig. Min kropp väcker mig efter ett tag för att den tror att jag är i fara då jag slutar andas när jag sover. Mina ben ger mig stora problem på nätterna. Så, min kropp får inte återhämta sig och jag har under en längre tid lidit och lider av svår sömnstörning.

Så vad ska jag göra åt det? Fått en remiss till en annan läkare för att få hjälp med andningen under natten. Fram tills dess är det bara att vänta. Vara trött och drömma om att få sova.