Sitter här vid bordet i mitt kök och bara mår bra. Just nu orkar jag inte tänka på alla måsten och allt som jag egentligen borde göra. Just nu tänker jag sitta här och verkligen känna på den här må-bra-känslan som jag har! Så nu undrar ni kanske vad som har fått mig att må såhär. Jo, det ska jag tala om.

Idag var alltså sista dagen på VFU:n (verksamhetsförlagd utbildning) och jag har varit med en helt fantastiska människa i tio veckor. De andra i gruppen har också varit så bra men de har jag inte träffat lika mycket. Hur som helst så var det nu så att jag fick en present av henne. En helt underbar ljuslykta! Fick även en filt av resten av gruppen. Detta var något som jag inte alls hade förväntat mig. Jag menar jag har ju fått vara där och det är JAG som ska tacka, inte de. Hur som helst tog jag emot presenten med ett varmt hjärta och jag blev väldrig rörd. Det är nu det bästa kommer. När vi två sedan på tu man hand ska avsluta tiden och utvärdera så lämnar jag över min present till henne. Vi pratar, kramas, skrattar och gråter. Det var bra tårar, tårar om berodde på att jag blev rörd. Det fanns visserligen mycket sorg i tårarna också men en sorg som är naturlig. Efter att vi pratat och även arbetat lite så skildes vi åt och nu vet jag inte riktigt hur mina dagar kommer se ut utan henne. Men en sak vet jag, mitt liv är så mycket rikare efter dessa vekor. Den känslan jag har nu kommer jag spara och vårda så mycket. Jag har fått privilegiet att träffa och lära känna den här människan och det tackar jag alla gudar för!

Så, nu ska jag fortsätta den här kvällen med att må såhär bra. Känna saknad men veta att hon finns kvar även om vi inte kommer ses fem dagar i veckan längre. Hon har verkligen gjort mer än hon förstår för mig.

Jag hoppas att ni som kanske inte har haft en så bra dag kan finna något hopp i att glädjen funnits och finns i min dag.

Var rädd om er!