En ny blogg

Sitter just nu i en bil på väg hem till barndomshemmet. Varje dag så kämpar jag med saker som hänt under min uppväxt. Det är med en blandning av sorg och kärlek som jag besöker mina hemtrakter.

Den jag är, den kropp jag lever i är långt ifrån vad jag vill vara. Gör något åt det säger ni. Jag gör det, om ni bara visste vad jag jobbar med det.

Det är svårt att förändra så stor del av den grunden som är jag. Eller den grunden som jag balanserat på.

För mig ingår en stor oro och sorg i min vardag. Jag frågar mig om jag får finnas, om jag är önskad och älskad. Det är min vardag. Det är en lång historia som har gjort att jag hamnat här. Många delar av den historien kommer jag att behålla för mig själv, eller iaf inte dela med mig om här, inte än. Men en del vill jag dele med mig av. Det är dags nu, dags att låta andra som vill få ta del av mitt liv och även den resa jag nu befinner mig på. Jag hoppas det finns någon därute som kan finna något värdefullt i min historia. Välkommen till min nya blogg, där ni kan följa min resa.

Drömmen om att få sova I

Under en längre tid har jag varit trött, trött på ett sätt som inte går att förklara. Det började med att jag inte kom upp på morgonen fast jag gick i säng tidigt. Jag vaknade flera gånger varje natt, ibland längre stunder ibland bara någon minut. Efter ett tag började det bli kämpigt på jobbet. Åtta timmar på arbetet tog död på mig, känslorna började löpa amok och små saker blev stora och stora saker registrerade jag inte.

Efter ett tag fick jag en remiss till sömnlabb i Avesta. För att göra en lång historia kort. Jag kommer aldrig ner i djupsömn, kroppen får alltså aldrig hämta sig. Min kropp väcker mig efter ett tag för att den tror att jag är i fara då jag slutar andas när jag sover. Mina ben ger mig stora problem på nätterna. Så, min kropp får inte återhämta sig och jag har under en längre tid lidit och lider av svår sömnstörning.

Så vad ska jag göra åt det? Fått en remiss till en annan läkare för att få hjälp med andningen under natten. Fram tills dess är det bara att vänta. Vara trött och drömma om att få sova.
 

RSS 2.0